I april 2017 reste Tobias och jag till norra Indien för att besöka olika heliga platser i och runt Naintal, Rishikesh och Dharamsala. När vi planerade resan till Rishikesh så hamnade Sivananda Ashram högst upp på vår lista över platser vi ville besöka. Sivananda Ashram är huvudsätet för organisationen The Divine Life Society, skapad av dess grundare Swami Sivananda, en känd indisk helig man och guru. Kort innan vår resa hade dock varken jag eller Tobias hört talas om The Divine Life Society eller Swami Sivananda, så hur kunde denna plats bli vårt högst prioriterade besöksmål under vår vistelse i Rishikesh?
Anledningen till att jag reste till Indien överhuvudtaget var på grund av en vision jag haft under en spirituell upplevelse. Från den visionen fick jag veta att vi skulle göra en resa till Indien och att en av de platser vi skulle besöka var Rishikesh, men jag fick inte något svar på varför vi skulle dit. Jag kände däremot att mitt högre Jag skulle leda mig och att jag inte behövde bekymra mig över det. Jag litade helt på Gud.
När jag och Tobias började planera resan kom jag ihåg att den indiske yogin Sri M hade skrivit om några heliga platser runt Rishikesh i sin bok Apprenticed to a Himalayan Master: A Yogi’s Autobiography. I sin bok beskriver han sitt möte med Swami Chidananda vid Sivanada Ashram i Rishikesh. Jag noterade denna plats som ett möjligt besöksmål som jag skulle kolla lite närmare på. När jag senare googlade på Swami Chidananda förälskade jag mig omedelbart med den man som dök upp på bild. Han utstrålade en sådan kärlek och gudomlig närvaro. Jag tittade på en kort film om honom på Youtube som hette Chidananda, Walk with me och min kärlek för honom växte sig ännu större. Jag kände dock inte någon större dragning till hans guru och grundaren av The Divine Life Society, Swami Sivananda.
Efter detta inträffade en rad märkliga händelser och svaret på frågan varför vi skulle till Rishikesh blev väldigt tydlig. Åtminstone en anledning till varför vi skulle åka dit blev tydlig, för jag var öppen för att det kunde finnas flera anledningar (vilket det senare också skulle visa sig vara). Veckorna efter min upptäckt av The Divine Life Society började dess namn och de människor som är kopplade till organisationen dyka upp överallt. Det blev nästan absurt hur osannolika dessa synkronisiteter var. Ofta än något annat, dök bilder på den nuvarande ledaren för The Divine Life Society upp i mitt liv på de mest märkliga sätt. Vid det laget hade jag förstått att vi skulle åka till Sivananda Ashram och jag hade en stark känsla av att det var meningen att vi skulle möta dess nuvarande ledare Swami Vimalananda. Jag hade dock inte några högre förhoppningar om att detta möte verkligen skulle bli av.
Senare, när jag och Tobias anlände till Rishikesh efter en fantastisk tid i och runt Nainital, beslutade vi oss för att besöka Sivananda Ashram så snart som möjligt. Ashramet var jättestort med massor av byggnader utspridda på ett stort inhägnat område. Vi lyckades faktiskt gå vilse för en stund när vi försökte hitta det stora huvudtemplet kallat Holy Samadhi Shrine. Vi anlände inte via huvudentrén eftersom vi kom med mopeder vi hyrt och var tvungna att försöka hitta en parkering inne på området. Det slutade med att vi hamnade i ett område som inte främst är avsett för besökare och vi gick istället bland de byggnader avsedda för ashramets permanenta invånare. Plötsligt såg jag en gammal man som var ute och gick tillsammans med en yngre man. Jag kände genast igen honom från bilderna som på de mest märkliga sätt dykt upp innan resan medan vi planerade resan hit. Den gamle mannen var ingen annan än den nuvarande ledaren för The Divine Life Society, Swami Vimalananda, självaste mannen jag hade känt att det var meningen att vi skulle träffa här. Han råkade bara bli den första person vi stötte på här.
Vi gick fram till honom och pratade med honom en stund. Han visade sig vara en mycket snäll, kärleksfull och ödmjuk människa. Vi pratade egentligen inte om något särskilt. Han frågade var vi kom ifrån och berättade att han varit i Sverige några gånger. Vi tog sedan några foton tillsammans med honom och den yngre mannen som minnen innan vi gick skilda vägar. Omedelbart efter att vi skiljdes åt visste jag intuitivt att detta möte som just skett var anledningen till varför vi skulle hit och jag kände att vi inte behövde stanna här längre. Än idag har jag ingen aning om varför detta möte var viktigt mer än att det var det.
Även om jag kände att vi inte behövde stanna längre stannade vi några timmar till bara för att platsen var så oerhört vacker. Att gå omkring i huvudtemplet och läsa alla de citat av Swami Sivananda som satts upp där fick mig att börja förstå denna heliga mans storhet och en stark dragning till honom började växa inom mig. Över hela ashramet hade man satt upp citat av honom och de spirituella budskapen påverkade mig djupt. The Divine Life Society är en sådan fantastisk organisation som sprider kärlek och visdom till hela världen och jag kan varmt rekommendera alla som vill att besöka Sivananda Ashram om du någon gång åker till Rishikesh.
Vi återvände till ashramet vid ytterligare två tillfällen och deltog vid en kirtan och även en kvällsritual vid floden Ganges. Ashramet blev vår favoritplats i Rishikesh. Jag mötte även Swami Vivalananda ytterligare en gång men pratade inte med honom denna gång. Jag satt bara i hans närvaro medan han läste ur heliga skrifter. Inget annat behövdes än att bara få sitta i den stora mästarens sal, lyssnades till denne älskvärda man. Jag kände inte att jag behövde söka efter något, utan bara sitta där och Vara. Kanske säger detta citat av Swami Sivananda allt som behöver sägas, även om jag bara fångade en liten glimt av det han pratar om: Sök, hitta, kliv in, vila i Gud.
