Vi ska här berätta om vår resa till Indien 2017, och under denna artikelserie kommer vi delge det vi upplevt på en rad olika platser. Då vi läst väldigt mycket om Neem Karoli Baba, även kallad Maharaj-ji, kände vi en väldigt stor dragning till att besöka de olika ashram han befunnit sig på. Framförallt kände vi starkt för att besöka Kainchi Dham där han spenderade en stor del av sitt liv. Om du inte känner till Maharaj-ji kan du läsa vårt tidigare inlägg “Neem Karoli Baba” som förklarar vem han var.
Vi tog en taxi från Nainital och gav oss ut på vägen som slingrar sig mot Kainchi. När vi väl kom fram kändes det lite overkligt att vi verkligen var där. Jag tittade mot ashramet några minuter bara för att låta det sjunka in. När vi tog våra första steg in kom en känsla av frid över mig. Det var som om tiden stannade och oro över något existerade inte längre.
När jag satte mig framför statyn av Maharaj-ji fick jag en konstig känsla av att den var levande. Till viss del kändes det som om jag satt framför honom även fast han lämnat den fysiska kroppen. När jag tittade runt och såg naturen omkring mig fick jag en stark känsla att han är i allt. Jag kunde känna honom i bergen, i vattnet och i luften. Även fast han inte är i den fysiska kroppen kändes han fortfarande närvarande.
Jag slöt mina ögon för att meditera på hans närvaro. Efter en stund var det som han greppade tag i mig och sa, “släpp taget”. Precis som jag upplevt ett fåtal gånger tidigare kändes jag hur min identifikation med Tobias Ahlberg började lämna mig. Dessvärre gjorde jag samma misstag som tidigare, att inte våga släppa taget fullt ut. Istället klev jag upp och började gå omkring inne på området för att försöka få en bild över hur det var när Maharaj-ji var kvar i kroppen. Det var fantastiskt att vara där och få sig en uppfattning om den plats där han tog emot så många sökare.
Jag kände att jag ville sätta mig ner någonstans ostört så jag satte mig längst väggen och slöt mina ögon. Jag gick in i mig själv och bara gav upp alla förväntningar. Istället tillät jag mig att bara vara. Kanske var det så att Maharaj-jis energi fortfarande finns inom väggarna i Kainchi Dham eller så skapade jag endast en ursäkt till att finna mig i varandet, men i stunden som jag sedan öppnade mina ögon infann sig en enorm frid inom mig. Jag behövde ingenting mer än min existens för att känna lycka. Väl i detta tillstånd såg jag hur andra mötte min blick på ett annat sätt. De kunde se den frid som fanns inom mig och jag kunde se att den finns inom dem också.
Vi stannade kvar till avslutningsceremonin och tog del av hyllningen till Maharaj-ji. Det var ett mycket fint avslut på kvällen innan vi åkte tillbaka till Nainital. På vägen hem kände jag mig väldigt harmonisk och en tacksamhet för att jag fått lära känna den plats där Maharaj-ji levde.
Magnus upplevelse:
Vi besökte Kainchi Dham vid två tillfällen under den vecka vi var i Nainital. Under den första dagen lät jag min svepas med i den energi platsen hade att erbjuda. Det tog inte lång tid för mig att känna en inre stila frid inom mig efter att jag vandrat runt en stund på den plats där Maharaj-ji spenderat så mycket tid. Störst intryck på mig gjorde den vackra statyn av Maharaj-ji. Den kändes nästan levande, som att han satt där framför mig och i vilken sekund som helst skulle börja röra på sig.
Det andra tillfället vi besökte Kainchi Dham skulle bli ett minne för livet. Redan innan vi åkte dit hade jag en stark intuitiv känsla av att jag skulle dit igen. Det hade gått några dagar sedan vi varit där sist och vi hade hunnit besöka flera platser däremellan, platser vi kommer att beskriva i kommande delar av denna artikelserie. När vi kom till templet var där mycket mer människor än sist. Förra gången var vi nästan ensamma, men nu satt det besökare och mediterade eller vandrade runt. Efter att ha suttit och mediterat en stund inne i Maharaj-jis rum satte jag mig tillsammans med en grupp människor och mediterade med dem framför statyn av Maharaj-ji. Av någon anledning hade jag inte riktigt ro till att sitta i stilla meditation, utan öppnade mina ögon, fixerade dem på Maharaj-jis avbild framför mig, och började sjunga. Jag sjöng Krishna Das bön till sin guru, “Om Namo Gurudev.” Det är en stilla vacker sång dedikerad till Neem Karoli Baba. Det kändes på något sätt rätt att sjunga den här, direkt till honom.
Efter en stund då jag sjungit började något hända inom mig. Tårar började rinna, rösten sprack medan jag sjöng och känslorna av hans kärlek överväldigade mig. Inom kort utbyttes tårarna till ett fnitter jag inte kunde hålla tillbaka. Jag kände hur min medvetandenivå höjdes i snabb takt. Jag hade inte längre något behov av att sitta kvar utan klev upp och vandrade runt i templet. Jag gick runt i ett fullständigt lyckorus, helt fri inombords. Jag kände energierna i min kropp och i min omgivning strömma. Allt jag tittade på var så vackert, så gudomligt. Jag kände mig berusad på Gud. Det var ett tillstånd helt olikt mitt normala sinnestillstånd, men ändå var allt sig likt. Jag gick fram till vår vän Niklas som var med oss på resan och han såg direkt vilket tillstånd jag var i, för han var där också. Vi delade glädjen tillsammans för det vi fick uppleva.
När jag kommit in i detta tillstånd visste jag plötsligt att det var därför jag tidigare hade känt att jag behövde åka hit igen, att det var detta som skulle ske. Jag kände också att nu var det som skulle ske fullbordat och jag hade inget behov av att stanna längre. Niklas var också redo att åka och Tobias hade redan för en tid sedan lämnat templet och stod och pratade med några människor uppe vid ingången. På vägen ut ur templet mötte jag plötsligt en indisk mans blick. När våra blickar möttes sken vi båda upp i stora leenden och nickade tyst till varandra. Jag såg att han såg i vilket tillstånd jag var i, och jag visste intuitivt att han var där också. Jag förstod den sanna innebörden av namaste, “Jag bugar mig för det gudomliga i dig.” Tillståndet höll i sig i ca en timme innan jag landade i mitt normala sinnestillstånd igen, men inget var sig likt. Någonting hade skett inom mig. Något stort.
Vi pratar även om Kanichi Dham i avsnitt 15 på vår podcast.